Den här händelsen toppar lisan av det tråkigaste jag varit med om. Man kan tycka att då har jag minsann inte varit med om mycket.  Men syrran som är en andra halva för mig har lämnat sverige för ett annat liv i london. Och rakt ut så känns det skit. Senate året har vi jobbat, tränat , roat oss, flyttat ihop, varit i turkiet, varit på zakynthos, varit på tiesto konsert, varit i fjällen, bott i norge, rest i asien TILLSAMMANS. Och nu skilljs vi åt. Jag känner redan nu när jag sitter ensam i lägenheten hur ensamt & tomt det är utan henne.
Dum idé av mig att bli destruktiv & endast lyssna på sådan musik som får tårkanalerna att jobba ännu lite hårdare.
Tittar i mina ögon nu så kan man missta sig för att tro att jag sörjer någon som gått bort.
På sätt och vis har hon ju försvunnit men hoppet är väl det sista som överger människan. Och mitt hopp är att hon flyttar tillbaka. Tur att skype finns.

Kom i alla fall just hem från vårdcentralen & har fått penicilin. Mot svinkoppor (?). Ja jag ser ut som ett riktigt svin i ansiktet. Eller en tonåring. Prickar i ansiktet, även kallat. Förstår inte vad som hänt, mitt immunförsvar har helt rasat till botten på det senaste halvåret. Brutna ben hit & dit, sjudommar fram & tillbaka. Efter denhär penicilinkuren- no more sickness no more pain.




I'll miss you too!

Följ hennes london liv på http://londonmyway.devote.se/